Det finns ett ord som skrämmer mig otroligt mycket. Framtiden. Det finns så många vägar att välja och ändå har jag inte lust att välja en enda. Jag har inte ork att fundera på vad jag verkligen, verkligen vill göra med mitt liv. Det finns så många förväntningar på en från andra håll, men vad vill jag och vad har jag för förväntningar?

Jag har alltid sett framemot att bli vuxen, att få börja mitt egna liv, ta ansvar, göra vad jag vill. Men nu har jag inte lust längre. Nu vill jag vara 5 år igen och bekymmerslös. Jag vill slippa oroa mig för vad det ska bli av mig, hur det ska gå för mig och vart jag ska ta vägen.

Jag antar att jag kommer på det förr eller senare och tills dess är det väl inte mycket annat att göra än chilla vidare. Men dagar som idag känns precis allt oerhört tungt.

What have I done to fall so hard for you?