Tände första ljuset i ljusstaken idag när jag åt frukost och det slog mig hur snabbt den här hösten har gått.
Jag vill att allt ska sakta ner lite, så man hinner med. Jag kommer sakna allt med det här huset, med volleybollarna, frejahallen, allt!

Men idag har jag bara en sak i huvudet, matchen klockan 17.00 i frejahallen mot lindesberg. Idag känner jag mig som en vinnare och har bara siktet inställt på en sak, vinst!

Someday you will find me.

"För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på" Lars Winnerbäck

Han sätter ord på känslorna sådär perfekt varenda gång.

Ja, så vart man hemma från Norsjö nu då. Är ganska så trött, men kort sammanfattat har det vart en mysig helg trots förlust. Vi är braaa!

Men nästa helg är det minst sagt dags för vinst och framförallt poäng!

Dessutom så ska jag och kartan vinna bilen på bingolotto idag, för vi har nämligen köpt våran lott på en mack i norsjö. Tydligen hade det sålts mycket vinstlotter där, så våran lott bara måste vara en av dem!

det är så lätt att fantisera.

Ja, alldeles, alldeles för lätt att fantisera skulle jag vilja påstå. Som Emma sa idag, jag saknar något hela tiden. Allt det där jag inte har. Varför är det så? Varför kan man aldrig, aldrig nöja sig? Här lever vi våra nästintill perfekta liv, men ändå hittar vi alltid något som är fel. Kanske har vi inte rätt man, eller så har vi ingen man alls. Eller så har vi inte de där skorna vi vill ha (iofs kan man aldrig få för mkt skor), tillräckligt med pengar, dåligt jobb. Vi nöjer oss aldrig! Kanske ska man inte göra det heller, för hur ska vi någonsin ta oss fram om man känner att det räcker? Men samtidigt, hinner man njuta av vad man har om man alltid strävar efter något annat?


"It's really hard to walk in a single woman's shoes -- that's why you sometimes need really special shoes!"  Carrie SATC

Första praktikdagen, måste säga att det var himla trevligt folk som arbetar det. Min lunchdejt är ju inte heller helt fel! ;P

Just nu: Väntar på Lisas kladdkaka. Det är inte alla som har en sambo som gör kladdkaka till en!

23.51 Det blev en hel massa kladdkaka, plus smakprov på två olika sorters tårtor. Hejohå vad min mage är plågad just nu. Aj. Men kvällen har vart bra och spenderats med Lisa T, Lisa P och även Matilda innan hon fick ett samtal och försvann. Konstigt hur man lyckats undgå alla bra filurer, speciellt med tanke på att de bor över en.

Annars är detta volleybollhus rena dokusåpan. Man slutar helt enkelt aldrig att förvånas på ett ställe som det här. Drama, drama, drama!

Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här.

Men faktiskt. Hur lyckades klockan bli tio över tolv? Igen? Och hur lyckades jag än en gång smita från min inlämning som jag har tills imorrn? Antingen är jag jävligt lat eller så är jag helt enkelt bara bra på att undvika saker. Eller så har jag förmågan att hitta på saker som är mycket intressantare. Idag spenderades kvällen tillexempel med Soffan och Victor, ps 3 och GTA. Måste ju erkänna att jag o Sofie kan det där med att sno bilar och köra som idioter. ;)

Imorgon är det fredag igen. Underbart! Bara ordet fredag klingar så fint. Kanske på grund av att efter man avklarat fredagen är det två ljuvliga dagar av ledighet! På söndag är det dock inte ledigt, då bär det av till Sollentuna. Dags att börja tagga snart!

På grund av alla datorlånande människor (jag vägrar att tro att det är jag som gjort något ;)) börjar min dator sakta men säkert falla sönder. Häromdagen stängdes den av helt plötsligt, på kvällen dog msn och den är allmänt seg. När jag kom tillbaks till mitt rum ikväll låg här en post-it lapp från Karin att mitt kära itunes slutat fungera. Whaat liksom? Så sätter på mitt itunes och klickar på play, men absolut inget ljud kommer ur mina annars så välspelade högtalare. Nada, totaldött! Så nu kan jag inte lyssna på musik heller! suck! Aja, jag älskar er ändå. (gaaah ;P)

Försoning. Den bästa filmen på länge. Den var sådär plågsamt vacker. Den påminde en om hur lätt det är att känna sig ensam, speciellt såhär i vinter/höst-tider. Det hade inte varit så pjåkigt att förlora sig i någon annans ögon, en hand på låret bara för att visa att man tillhör ngn, en hand runt midjan och framförallt en axel att luta sig mot när allt är sådär fruktansvärt svårt. Att ha ngn som kan kyssa bort den där obehagliga känslan av att man är så rakt in i hjärtat ensam.

L&L-kväll.

Lajsa T och Limpan. Ett misslyckat försök till biokväll resulterade i en hyrfilm, en stor chipspåse, dip och choklad. Precis sådär som det ska vara när Lisa och jag har myskvällar. Vi är alldeles för bra och jag vill inte ens tänka tanken på när vi inte kommer bo tillsammans längre. Vi är sånna dära som förstår varann utan att egentligen behöva säga ett enda ord. Vad tusan, vi är ju bättre än bäst helt enkelt! ;)

och vårt enda motto här i livet måste ju ändå vara; "Är magen glad, är människan glad"

Vad har hänt med mig? Jag brukade vara den där som älskade att sova, som såg framemot att klockan blev tio, halv elva så att det var dags att sova. Som såg framemot att få slå igen ögonlocken och bara vara, drömma. Men nu, nu är klockan halv ett en måndagsnatt i november och jag är inte ett dugg trött. Och morgnarna blir bara mer och mer plågsamma var dag jag behöver stiga upp innan klockan nio. Jag som brukade vara pigg klockan sju förr i tiden.