Vad har hänt med mig? Jag brukade vara den där som älskade att sova, som såg framemot att klockan blev tio, halv elva så att det var dags att sova. Som såg framemot att få slå igen ögonlocken och bara vara, drömma. Men nu, nu är klockan halv ett en måndagsnatt i november och jag är inte ett dugg trött. Och morgnarna blir bara mer och mer plågsamma var dag jag behöver stiga upp innan klockan nio. Jag som brukade vara pigg klockan sju förr i tiden.