Det börjar gå utför för mig. Eller kanske inte utför, men ibland undrar jag om det inte var meningen att jag skulle födas till man istället... eller kanske häst. För när jag äter lassar jag inte på lite med mat och ibland får jag nästan skämmas när jag inser att jag äter lika mkt som männen kring bordet. Det var idag när det stod tacos på bordet och jag vräkt i mig ungefär halva bordet som jag insåg att jag måste ta itu med mitt problem.
       Okej, jag är inte tjock men jag menar.. det måste ju finnas lite måtta på det. ;) haha. Kalle, min styvbror eller plastbror eller vad man nu kallar det har haft ett antal flickvänner och dom har väl alla vart söta o snälla, men de äter ju inget! Och jag, jag äter för kung o fosterland! Det är faktiskt lite pinsamt, de tror väl att jag är ngt missfoster... men jag förstår inte hur de överlever på så lite föda. Samma sak när de gällde klasskamraterna, ja o lovisa äter ju hyfsat mkt. O satte oss ner bredvid våra icke-mycket ätande klasskompisar som stirrade på våra tallrikar som om vi inte var riktigt kloka. jaja, jag ska försöka, men jag kan inte påstå att jag tror att mitt matätande kmr minska. För som sagt, är magen glad är människan glad :) ett citat som jag håller stenhårt på !

För den delen försöker jag faktiskt kompensera mitt ätande med träning. Vilket nu i semestertider går sisådär. Men idag var jag iaf uppe i simhallen och simmade några längder. Jag simmade o simmade o funderade o funderade när jag plötsligt såg en underlig sak på vattenytan någon meter framför mig. Jag tog ännu ett par simtag och såg sedan va det var. På vattnet sprang (eller okej, sprang o sprang men befann sig iaf) en stor, äcklig, HÅRIG, spindel!! Jag simmade de snabbaste jag kunde o sen rusade jag upp ur vattnet och har nu stor ångest för att besöka bassängen igen. Men det ska väl gå, jag msåte bara hämta mig i några dagar först. ;)

well, Sverige still sucks o jag ska bo utomlands när jag blir vuxen.

so long. :) 

Det är den 12:e juli idag. Det är den 12:e juli och det har inte vart en gnutta sol på en hel jävla månad. Det är den 12:e juli idag och då borde man åtminstonde ha fått lite färg på benen och man borde faktiskt ha badat mer än en gång. Men NEJ, vi bor ju i Sverige för er som hade glömt det. Själv har jag inte glömt det, det jävla regnet påminner mig vareviga dag i vilket hemskt land jag är bosatt i. Här går man mer än hälften av året i kyla och mörkaste mörker och hoppas ( bara hoppas för man är inte garanterad) att sommaren ska bringa lite ljus i vårt avlånga land. Men inte då, då regnar det istället och är fan inte varmare än det är på vintern. Vafan, spara lite pengar och strunta i att köpa sommarkläder&jackor behåll vinterkläderna på för du kommer ändå bara frysa i sommarkläderna. Som ni förstår är jag trött på detta eländiga väder som man får stå ut med dag ut och dag in, och jag kanske klagar för mkt men det anser jag mig ha rätt till. FAN FAN FAN. Jag hatar regn och jag blir galen av att bo i sverige.

well, jag har semester nu iaf och det är ju positivt. Så imorn åker Vikki till Spanien och lämnar mig kvar i detta regniga land. Vi får väl hoppas att hon tar med lite sol till oss. Imorn ska jag&carina ner till Emma o in till båstad en sväng :) ska bli himlans skoj.

"when I wanted sunshine, I got rain"

Far min fyllde år i söndags och det blev lite presenter och så. Sedan bestämde vi oss för att åka ut och övningsköra. Well, lets face it, jag suger på att köra bil och jag är livrädd hela tiden. MEN jag körde iaf ända ner till farmor & farfars stuga och dit är det faktiskt 3,5 mil! Jaja, jag vet att 3,5 mil inte är ett skit för vissa men för mig som bara kört bakom gislaveds folie och på bilprovningen var detta en prestigefylld resa. Så som ni förstår var jag ganska stolt när jag kom ner till farmor och sa att det var jag som kört ända dit, över backar och på slingriga vägar. Jag höll (åtminstonde enligt mig själv) på att köra på en hund, körde i 80 km/h (säg inget, men som sagt har inte kört så mkt fortare innan) och mötte bilar på smala, hemska grusvägar. Men jag tog mig som sagt fram och var hur stolt som helst.

Det var inte förrän senare när vi skulle ta oss hem som problemet kom. Pappa skulle köra hem nu, sätter sig i bilen och; "Linn, märkte du ngt konstigt när du körde?" Jag fattade inte riktigt vad han babblade om och självklart hade jag inte märkt något, jag hade ju haft fullt upp med att hålla mig på vägen, försöka förstå hur växellådan fungerade och var växellådan satt, hur jag skulle få gasen och kopplingen att samarbeta. Inte hade jag märkt något konstigt med bilen inte. Men pappa var bekymrad och började babbla om att kopplingen var konstig och om det var det han trodde så kunde det kosta upp emot sextusen kronor! Själv trodde jag ju inte att det var det, jag menar, det skulle ju vara en jävla otur isf!

Så, vi körde ngn kilometer till och sen; "jävlar, där rök kopplingen" säger pappa och trampar frenetiskt på pedalen. Jaha ja, tänker jag, det var den drömmen om utlandsresa. så, pappa växlar ner, utan koppling eftersom den är sönder och växellådan låter som om den också håller på att gå sönder. Vi stannar iaf till och pappa säger att om vi har tur så är det bara en mindre sak som inte kostar lika mkt att laga som har gått sönder. "Tur, säger jag, jag tycker om tur" Men inte fan har vi tur, pappa lägger sig ner o kikar under bilen och olja bara rinner ur. Så vart det med den stoltheten om att kunna köra bil och så rök sextusentvåhundra spänn och pappa fick en ljuvlig födelsedag. Well, du är allt bra du papi o jag ska försöka att inte köra sönder din bil i framtiden : )