Knowing nothing is better than knowing it all.

Farväl vackra 2008.

Det har verkligen varit ett galet bra år. Bättre än jag nånsin kunde ha föreställt mig. Tvåtusenåtta eller tjugohundraåtta  var året då:

- våren var den absolut bästa tiden. Balkongsolande med lovisa, beachlirande, ja, ni fattar.
- Barcelonatripp
(jag o lovan irrade runt på barcas gator, sjukt underhållande)
- Knegande på Gislaveds Folie (mindre roligt, men pengarna var minst sagt behövliga)
- Alanya m. gislavedssystrarna (har väl aldrig haft så sjukt roligt någonsin!)
- Island U19-NM (valar, låång resa, allmänt mys)
- Tjeckien m. nittiorna (kort sagt, det finns inte några som oss)
- Volleyboll, volleyboll, volleyboll.
- Och allt det där andra jag borde nämna fast inte orkar.

Välkommen 2009.

Jag är mer än redo för ett nytt år! Det kan väl bara bli bättre? Jag älskar nya utmaningar, samtidigt som jag är livrädd för dem. Jag antar att det här året kommer bjuda på en hel del nya saker och förändringar. Vilket kommer vara både sorgligt och roligt. Jag tänker inte ge ett enda löfte i år, jag är alldeles för bra på att bryta dom. MEN jag hoppas att jag blir liiite bättre på det här med att spara pengar, planera, ta saker för vad de är och njuta av nuet. You only live once, right?



I can't abide standing outside the fire.

Jag fullkomligt älskar lov och nu har jag äntligen tagit mig tid till att läsa en bok. Jag brukade älska böcker, eller jag älskar fortfarande böcker men i mitt nya liv som upptagen kvinna har tiden helt enkelt inte räckt till. Men nu finns den här, eller rättare sagt jag tar mig tiden. Och jag är förlorad och fullkomligt uppslukad av fantasivärlden. Men jag kan inte annat än älska det! Älskar att försvinna från min egen verklighet då o då, av någon outgrundlig anledning känns den inte alltid lika spännande.

Men har hursomhelst tagit en paus nu och snart ska jag bege mig över till vikkans place och träffa carrie som nyss anlänt från Norge. Vi ska ännu en gång se på Wimbledon och de kommer ännu en gång dö över hur snygg peter, peter colt är. Måste erkänna att han är rätt het ändå, fast han brädar ju inte Johnny Depp. Det gör ingen!



En vän är den som lyser upp när hela världen slocknat.


14 år av vänskap kan inte betyda annat än att vi hör ihop sådär som bara vissa gör. Du är bra Vik!






We call them strong
Those who can face this world alone
Who seem to get by on their own
Those who will never take the fall

We call them weak
Who are unable to resist
The slightest chance love might exist
And for that forsake it all



Julafton

Julafton börjar gå mot sitt slut och jag kan väl inte säga annat än att jag är nöjd. Julklapparna är inte så stor grej som de var för tio år sedan (jesus vad gammal jag har blivit!) men jag är mer än nöjd med de jag fått! Coldplaykonserten som kommer äga rum i sommar kommer ju helt klart vara ett minne jag sent kommer glömma!

Dagen började hos mor, vilket var mycket mysigt. Traditionellt kalle anka-tittande efter det att vi intagit måltid nr ett för dagen. Till teve-tittandet bjöds det på kaffe och diverse julgodis, precis som det ska vara. Sen kom tomten (aka min styvbror i solglasögon, vilket bjöd på skrattanfall hos oss äldre) och Ida var i sitt essä. Det var kul ändå, att se hur spännande man tyckte att det var när man var liten.

Sedan begav jag och daniel oss av till faster, där papi & farföräldrarna var på plats. Ännu en måltid skulle nu intagas efter ännu lite julklappsutdelning. Sedan var det årliga snacket igång. I år var det dialekter på tapeten. Eftersom min kära kusin nu flyttat o bott i norrköping en tid lade hon märke till hur småländskt vi faktiskt pratar. Daniel han blev utsedd till värsta bonden. Sen fortsatte hela kvällen med att märka ord, hur vi pratar svenska (för vi hade en hel del problem) och även en del Chicago lyckades vi spela. Jag fick dela fjärdeplatsen med min farbror, vilket tog emot lite. Efter x antal liter julmust, alldeles för mkt mat och faktiskt väldigt mycket skratt var det dags att åka hem.

Och nu är jag hursomhelst på plats hemma i soffan och sängen börjar kalla på mig. Godnatt folks.

God Jul


Konsten att slå in julklappar.

Dan-före-dan-före-dopparedan.
Jag och bror min var ute och köpte de sista (och de första för hans del) julklapparna till mor och far. När vi väl var nöjda med våra inköp skulle dessa även slås in. Vilket var ett jäkla ståhej. För det första fick vi ställa oss i kö för att slå in dem, framför oss stod det en stackare som minst sagt hade problem. Man riktigt såg hur stressad han var, av att det är en sjuhelvetes gåta att slå in paket, att vi stod bakom o väntade frenetiskt och antagligen av allt annat han hade att göra.

När den stackars mannen äntligen var klar var det då min och daniels tur. Paketen var av ganska stor storlek och hur mycket papper man ska använda är faktiskt väldigt svårt att avgöra. Efter några misslyckade försök att dra ut den där rullen, inse att det inte räcker, kasta pappret och försöka en gång till, fick vi iaf rätt storlek.

Men där slutade inte problemen, det blev bara värre! Nu var det dags att på ett snyggt sätt slå in klapparna i pappret. Vilket resulterade i att vi fick skarva (ta lite till papper), vika sönder, rev sönder pappret och använde upp oräkneliga mängder tejp. Om det blev snyggt? Inte det minsta! Men det är ju faktiskt insidan som räknas.

have yourself a merry little christmas.


Du ler sådär så jag går mitt itu.

Sitter i min älskade soffa hemma hos papi nu, brasan är tänd, jag är invirad i en filt, teven är på och min sönderzappade fjärrkontroll är inom lagom räckhåll. Fighten om huruvida vi ska kolla på Die Hard eller Love Actually är i full gång trots att det redan gått en halvtimme på båda filmerna. Papi är dock en aning irriterad eftersom jag både vill ha hans data o kolla på Love Actually.

Hursomhelst, matchen tänker jag inte ens kommentera. Ladda om för en nystart efter jul istället. Nu kom pappa med sin aladdinask också. Gaah, perfekt!

Nu satte pappa på Montepython istället. Underhållning på hög nivå, eller?


och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick,
allt jag hade förstorat.


Perhaps this is as good as it gets.

6 dagar kvar till julafton.
Är det bara jag som tycker att allt går alldeles, alldeles för fort? Jag förstår inte vad tiden tar vägen. Saknar redan Karin o Lisa som har åkt hem på grund av onda baciller. Men samtidigt ska det bli så himla skönt att få komma hem. Hem till pappa, bror, mamma, ida. Hem och träffa farmor och hoppas att hon mår bättre. Det är jobbigt att vara så långt hemifrån när nära är sjuka. Hem o träffa tjejerna, mysa och försöka hindra Vikki från att göra något alldeles för dumt i alla de länder hon ska besöka. Träffa Carina och diskutera Coldplay och alla annan underbar musik. Hem och ta det lugnt och framförallt njuta!

Men först av allt är det dags att avsluta den här höstterminen med en vinst mot Svedala. Revansch mot oss själva framförallt för förra helgens insats. Nu gäller det brudar!




Life always dumps something in your way
You try to make the best of it everyday
You could give up and give in but you prefer
To keep hoping some kind of change might occur


All the good times my friend, are coming around again.

                           

Helt underbart roligt!


It's a beautiful world.

Det handlar om att vara med dom som får dig att må sådär bra, trots att du egentligen är flera meter under ytan.
Om att skratta åt sådana där sjuka saker som ingen egentligen förstår.
Det handlar om att veta att man har någon som fångar en när man faller.
Om att kunna vara sådär hopplöst oseriös ena sekunden, för att sedan vara seriös i nästa.
Det handlar om att kunna säga tusentals ord utan att ens öppna munnen.
Om att hitta de som stannar kvar när hela världen sviker.



Ni är underbara!



RSS 2.0


Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!