Dan-före-dan-före-dopparedan.
Jag och bror min var ute och köpte de sista (och de första för hans del) julklapparna till mor och far. När vi väl var nöjda med våra inköp skulle dessa även slås in. Vilket var ett jäkla ståhej. För det första fick vi ställa oss i kö för att slå in dem, framför oss stod det en stackare som minst sagt hade problem. Man riktigt såg hur stressad han var, av att det är en sjuhelvetes gåta att slå in paket, att vi stod bakom o väntade frenetiskt och antagligen av allt annat han hade att göra.

När den stackars mannen äntligen var klar var det då min och daniels tur. Paketen var av ganska stor storlek och hur mycket papper man ska använda är faktiskt väldigt svårt att avgöra. Efter några misslyckade försök att dra ut den där rullen, inse att det inte räcker, kasta pappret och försöka en gång till, fick vi iaf rätt storlek.

Men där slutade inte problemen, det blev bara värre! Nu var det dags att på ett snyggt sätt slå in klapparna i pappret. Vilket resulterade i att vi fick skarva (ta lite till papper), vika sönder, rev sönder pappret och använde upp oräkneliga mängder tejp. Om det blev snyggt? Inte det minsta! Men det är ju faktiskt insidan som räknas.