Det börjar gå utför för mig. Eller kanske inte utför, men ibland undrar jag om det inte var meningen att jag skulle födas till man istället... eller kanske häst. För när jag äter lassar jag inte på lite med mat och ibland får jag nästan skämmas när jag inser att jag äter lika mkt som männen kring bordet. Det var idag när det stod tacos på bordet och jag vräkt i mig ungefär halva bordet som jag insåg att jag måste ta itu med mitt problem.
       Okej, jag är inte tjock men jag menar.. det måste ju finnas lite måtta på det. ;) haha. Kalle, min styvbror eller plastbror eller vad man nu kallar det har haft ett antal flickvänner och dom har väl alla vart söta o snälla, men de äter ju inget! Och jag, jag äter för kung o fosterland! Det är faktiskt lite pinsamt, de tror väl att jag är ngt missfoster... men jag förstår inte hur de överlever på så lite föda. Samma sak när de gällde klasskamraterna, ja o lovisa äter ju hyfsat mkt. O satte oss ner bredvid våra icke-mycket ätande klasskompisar som stirrade på våra tallrikar som om vi inte var riktigt kloka. jaja, jag ska försöka, men jag kan inte påstå att jag tror att mitt matätande kmr minska. För som sagt, är magen glad är människan glad :) ett citat som jag håller stenhårt på !

För den delen försöker jag faktiskt kompensera mitt ätande med träning. Vilket nu i semestertider går sisådär. Men idag var jag iaf uppe i simhallen och simmade några längder. Jag simmade o simmade o funderade o funderade när jag plötsligt såg en underlig sak på vattenytan någon meter framför mig. Jag tog ännu ett par simtag och såg sedan va det var. På vattnet sprang (eller okej, sprang o sprang men befann sig iaf) en stor, äcklig, HÅRIG, spindel!! Jag simmade de snabbaste jag kunde o sen rusade jag upp ur vattnet och har nu stor ångest för att besöka bassängen igen. Men det ska väl gå, jag msåte bara hämta mig i några dagar först. ;)

well, Sverige still sucks o jag ska bo utomlands när jag blir vuxen.

so long. :)