Försoning. Den bästa filmen på länge. Den var sådär plågsamt vacker. Den påminde en om hur lätt det är att känna sig ensam, speciellt såhär i vinter/höst-tider. Det hade inte varit så pjåkigt att förlora sig i någon annans ögon, en hand på låret bara för att visa att man tillhör ngn, en hand runt midjan och framförallt en axel att luta sig mot när allt är sådär fruktansvärt svårt. Att ha ngn som kan kyssa bort den där obehagliga känslan av att man är så rakt in i hjärtat ensam.