Tiden rinner iväg och jag, jag gör absolut inget alls. Vikki jag börjar förstå det där med att inte ens ha ork att bry sig, på något sätt löser sig allt ändå. Just nu sitter jag med ett spanska arbete, vilket iofs inte är så jobbigt. Jag ska skriva om tjeckien resan. Men det är lite jobbigt när man får sitta och slå upp vart och varannat ord och grammatiken inte är hundra. Det är svårt att bli nöjd då.

Iallafall var tjeckien kalasbra. Kanske blev det en hel del för många matcher förlorade och för mkt folk skadade, men vi hade ju roligt iaf och den här gången kändes det faktiskt som att det var huvudsaken. Elin Warner gjorde ett grymt jobb som coach också, henne beundrar jag verkligen. Prag var lika vackert som jag kom ihåg det, aningen kallare kanske. Killarna hittade ett sexmaskinsmuseum och hade kul en stund. Jag tycker om oss 90.or så mkt. Det känns läskigt att tänka att vi inte har långt kvar här. Satt och tänkte på det nu när det spelades NM här. Jag vill verkligen ha allt det där framför mig, ännu en gång. Men men , grattis till killarna som vann guldet! :)

Så, några dagar kvar, sen HEM !

(och Carina, du anar inte hur mkt jag hade viljat se Coldplay med dig, med oss, sådär som det ska vara. Det gör ont i mitt konserthjärta. )