Det kallas höst. De allt för tidigt mörknande kvällarna, de eviga regnandet och så dagar som den här. Ljuvliga dagar. Dagar då solen faktiskt är framme hela dagen och då de nästan lövlösa träden tycks vara ganska vackra. Då de mångfärgade löven på något sätt inger hopp och det känns som att allting, precis allt är sådär bra. När det inte ens finns ett enda ord i närheten av bekymmer och man går med ett leende på läpparna utan att egentligen veta varför.

En sån dag är det idag. Inte något plugg, ingen match, bara lugn. Pappa har varit här, vi besökte PA:s för lite inhandlande av nödvändiga saker. (mat, såklart!) Vart ute och åt, och pratade om allt. Han är allt bra han :)

Igår vart det match i Karlstad. Vi vann med 3-0! skönt med vinst, såklart.

Och jag har tid, tid för eftertanke