Tiden rusar förbi, vilket jag inte skulle tyckt om i vanliga fall. Men just en sånhär vecka, en vecka med massa plugg och en vecka utan Lovisa i skolan gör det faktiskt inte så hemskt mkt att veckan är slut nu. Nu är det bara hämta tvätten, packa ner inför helgen, träna och sen åka hem som gäller.

Förövrigt är jag i desperat behov av ett par nya skor. Och jag är redan kär i två par, om ändå min plånbok hade varit lite fetare och jag hade vart ngn dec kortare (skorna har båda 5-7cm klack) hade jag vart så mkt lyckligare. Nu är det inte så, plånboken består inte av mer än kvittosbollar (på mat, inte ens ngt kul liksom) och hur jag än gör kommer jag antagligen alltid att vandra med mina etthundraåttioochenhalvcentimeter över jorden. Ibland är livet allt bra orättvist!