Två dagars arbete avklarat. Vilket inte vart så jobbigt, har bara haft massa introduktion. Har truckkörkort nu med, känns ju gött att ha ngt slags körkort iaf! ;P Men imorn drar det riktiga jobbet igång. Ska jobba på lagret o köra runt på en truck, ganska chill. :)

Jag fasar för att jag kommer bli kaffeberoende under min 4-veckors karriär på gummi. Har säkerligen redan pimplat ner en sisådär åtta koppar. På TVÅ dagar! Och jag som knappt brukar dricka en. Hursomhelst så stod jag vid den redan trogna kaffeautomaten när plötsligt en kort, liten gubbe kommer fram. Jag hälsar glatt för att vara trevlig liksom och gubben utbrister ngt som då var skrämmande ; "Men, heeeeeeej linn!!" Och kramar, notera det, hårt om mig.
Åh herregud tänker jag, och klappar honom lite på axeln. Men inuti; "Vem är detta, känner jag dig?" Han fortsatte iaf lika glatt o fråga på om volleybollen och falköping och hur jag trivdes i boendet. Ställd och fundersam fortsatte jag le och svarade trevligt på hans frågor men kunde inte komma på vem människan var.
Berättade för papi senare, visade sig att det var en som jag träffat på tusentals ggr när jag var liten. Det är verkligen hemskt när man inte känner igen folk. Men trevligt vart det ju förstås :)

Om två dagar får jag träffa volleybollarna igen. Längtaaar!