Jag ska försöka igen, på riktigt. Verkligen ge det ett nytt försök. Det jag pratar om är att beskriva den där speciella konsert-känslan. Jag lyckas aldrig riktigt, för hur mycket man än försöker beskriva det så går det aldrig att klä den känslan i ord. Men som sagt, jag ska ge det ännu ett försök och beskriva resan till gbg och konserten med justin timberlake och timbaland.

Allt började med att jag, vikki, emma, carina och johanna tryckte in oss i augustos bil som körde oss till hestra där tåget skulle avgå. Tågresan gick bra, bortsett från att mitt paraply råkade fällas upp mitt under färden och det skvätte vatten på en tant. Hon blev skitsur och var irriterad på oss resten av resan, varenda litet ord vi sa eller om vi skrattade satt kärringen där o himlade med ögonen. herregud liksom ! men jag o johanna bara skrattade, inget kunde förstöra vårt goda humör. Efter bara en liten stund knackar en tjej mig på axeln och jag tittar förvånat på johanna i tron om att det var hon som ville något, men johanna pekar bakåt och jag vänder mig om och hälsar på tjejen med ett glatt; "AHA, HEEEJ!" som om vi känt varandra hela vårt liv. Hon frågar efter spegel, jag letar trots att jag vet att jag inte har någon och säger artigt att jag inte hittar någon. Under tiden sitter Johanna och garvar konstant. well, va ska man göra ? : )

Väl framme i den älskade staden Göteborg beger vi oss till vårt bed&breakfast som låg längre bort än vi trott. Men det var ett bra ställe som vi trivdes på. :) Sen vart det dags att äta, vi försökte verkligen hitta restaurang men panka som vi var hela högen fick det bli en pizza för 69 kronor. Det funkade det med och efter att ha tryckt i oss en hel pizza var det dags att börja ladda inför konserten.

Ett hav av tjejer, några enstaka killar iklädda justin-outfit (skjorta, byxor, väst, hatt) och toner av ingen annan än justin möter oss utanför skandinavium. Vi får ganska snart syn på löpsedlar med texter som; "Dance Justin", "Kiss me Justin", "I <3 Justin" och "Marry me Justin" och självklart sliter vi tag i några och ställer oss sedan i kön. Det börjar kännas sådär härligt i kroppen nu och det enda som stör är att vi inte fick tag på några ståplatser. Det är alltid något speciellt att trängas i folkhavet bland alla andra. Men, vi var allt nöjda med sittplatserna också. Snart var vi inne på Skandinavium och bänkade på våra platser. 

Förbanden började spela, de första kände ingen av oss igen så det var inget större drag mer än när de nämnde meningar med namnet Justin i, då blev det ett jävla hallå. Efter det kom Natasha Bedingfield som faktiskt var riktigt grym på scenen och sjöng väldigt bra. Därefter blev det en lång väntan, som verkade ta en evighet. Sen, äntligen började musiken höras. Scenens "ridåer" drogs ner och förväntan var skyhög. Så stod han där och sjöng och hjärtat på alla tjejer var redan så gott som sålt. Men det tog ett tag innan publiken verkligen gick igång och det var inte förrän efter Timbaland hade gjort entré som festen verkligen började. Han var kung, för trots att Justin är bra drog Timbaland ändå igång publiken så hela Skandinavium gungade och "bounced". Timbaland är kung och justin tätt efterträdande prins. Hur som helst om hjärtat var sålt innan så var kroppen och själen bortskänkta vid det här laget. Efter Timbaland hade vart där var konserten i full gång. 

Justin dansade, spelade, sjöng och såg ut som en gud. Resten, vi skrek. Så högt vi någonsin skrikit, för vi ville visa att vi tyckte om hans sätt. Alla de rubriker i tidningarna spelade ingen roll, han var här nu och han underhöll oss rejält. Alla de ord han sa, som han säkerligen sagt till så många andra fans sög vi i oss och är mätta på än. Sen tog det slut, men vi log och vi lever på det än. Så var det dags att åka tillbaka till Gislaved, till arbetet och till verkligheten. Ännu en gång, har jag inte lyckats det minsta med att beskriva känslan. Men det spelar nog ingen roll, för den finns här inuti. och det, mina vänner, är det enda som betyder något.

 "And it is breaking me down
Watching the world spin round
While my dreams fall down
Is anybody out there?"
Justin Timberlake "Losing my way"

jo, nu är det sommar. sådär på riktigt sommar med sol åtminstonde till och från och vad mer kan man begära i lilla gislaved? men själv har jag inte hunnit njuta något av solen, jag jobbar. skarvar och klipper list, låter som ett väldigt intressant jobb va? ni anar inte! ;) väldigt varierande också, eller inte. men men, det är ju pengar och så jobbar jag med vikki. hon är ju som hon är men hon får allt duga ;)

annars, bror har tagit studenten, gått bal, ja helt enkelt blivit sådär vuxen. eller? jag vet inte, ärligt talat undrar jag om man känner sig mer vuxen efter man har gått ur skolan. Danne påstår iofs att man känner sig äldre när man har fått körkort, kanske man gör också vad vet jag. Men trots mina 17 år känner jag mig inte alls särskilt gammal, och när man är sjutton då är man ju nästan  vuxen och när man är vuxen då ska man vara mogen och kunna ta ansvar för saker och ting. Såsom pengar. Men jag är inte sån, jag förstår inte var pengarna tar vägen. :/ suck. Jag hoppas att jag någon dag kommer att ha lite mer koll. Som i början av denna terminen, då hade jag laddat upp med såndär jävla kalender och tänkte hejohå va jag ska bli duktig och skriva upp allt. Hur länge tror ni att det funkade? Knappt en månad. Den där tråkiga kalender innehöll inget annat om påminnelsen om alla de läxor jag var tvungen att göra och någon gång emellanåt en fest eller kanske en träff med en vän. Hursomhelst var den väldigt klumpig och jag bestämde mig för att lämna den på sin plats i skåpet, tills jag bestämde mig för att ta hem den och sedan bestämde mig för att lämna den där. Med datum som egentligen skulle vara fulla av saker som måste göras som förblev och är än idag - tomma. Well, I'll give it a shot next year. :)

Nästa: GÖTEBORG!

tänkte ta upp detta med handväskor, alltför stora handväskor dessutom. Själv har jag införskaffat en stor, rymlig och notera röd handväska. I denna förvarar jag allt från det självklara som smink, nagellack, borste, tamponger till alla sorters kläder, trosor, strumpor, bananer, batteriladdare, mobilladdare, rester av godis, batterier, pennor suddigummi och så alla tråkiga skolböcker. ja ni förstår att det är ganska fullproppat, så när det ringer är det ingen vidare upplevelse att för allt i världen försöka få upp mobilen innan personen som ringer hinner lägga på. VIlket dom alltid gör, lägger på alltså och jag som aldrig prioriterar att han pengar på min mobil kan inte ringa upp och så tror folk att man dissar dom. så himla typiskt! nåväl, jag tkr om handväskor, jag önskar bara att jag vore lite mer ordningsam. fast jag är sån, jag kan inte hjälpa det. Min garderob ser hemsk ut, att vika kläder anser jag ganska överskattat och att dammsuga, hm, ja det skulle ju behövas lite oftare. Men som sagt, jag är slarvig hemma o på mitt rum, o i mitt skåp (gud vad det ser ut där) men i huvudet, där har jag allt ganska bra ordning ändå och det är väl tur. :)

annars, har en besatthet som jag inte riktig kan komma över. färgen RÖD. röda skor, röd väska, röda tröjor, röd bikini(mitt senaste inköp) röda kuddar, röd hylla. som sagt, rött är en favorit. jag måste nog sluta snart för annars kommer jagi nte gå klädd i nått annat än rött. men det är en bra färg, den får mig att må bra. man blir glad av rött :) åhå, jag måste verkligen komma över detta. suck. :P

snart flytt, tjos. :)

det är sommar nu, om ni inte visste det så är det faktiskt juni. vid det här laget bör man vara åtminstonde några nyanser mörkare i hudtonen och kinderna borde ha fått den dära nyponrosa färgen, näsan borde vara sådär lagom bränd och ögonen, ja, ögonen borde lysa av lycka. men nu, nu regnar det och är iskallt om morgonen och i skolan drunknar man av saker som borde gjorts för längesen och prov på sidor som inte går att räkna på händerna. det där sommarlovet är inte långt borta nu, men gud vad jag längtar.

ett samtal. tusentals minnen. och jag är så långt ifrån den verkligheten nu så jag nästan har glömt bort hur den var. du är så långt borta att jag nästan glömt bort hur du var. men den är precis som den brukade vara och du är&mår precis som du brukade göra. det gör ont i mig att se dig så. trots att vi är flera mil ifrån varandra, både känslomässigt och i verkligheten.

jag låter som om jag är jättedeppig, men det är jag inte. det lyckas alltid bli det deppiga man skriver just kanske för att det är dom sakerna man måste få ur sig på något sätt. iaf, så vart det en trevlig helg. :) träffade mina favoritblondiner o vikki ! :) snart ska vi på justin med. tjuhu! :D fan va kul det ska bli!

sen blir de o jobba o slita hela sommaren för att tjäna pengar. jag ska bli en sparande människa o sluta slösa, mina pengar försvinner så fort jag får in dem på kontot, jag förstår faktiskt inte hur jag lyckas. men som sagt, ngn dag ska jag bli vuxen o ansvarsfull.

"en vänskap som vår kan man leta efter jorden runt och det enda man hittar är skoskav."